Tankar sent på kvällen

Det är så mycket som jag vill skriva att jag inte vet vart jag ska börja. Men så tänker jag ett steg längre. Vill jag skriva det här?. Svaret är nej eftersom jag vill vara anonym. Gillar att bara skriva lite då och då om allt möjligt för att det känns skönt. Jag vill inte att folk i min närhet ska förstå att det är Jag som skriver här eftersom att de då antagligen skulle börja läsa bloggen. Jag skriver inte om konstiga saker eller saker som jag inte står för men jag vill inte behöva tänka så mycket. Har man en blogg med många läsare dagligen så måste det ju vara en enorm press på en att uppdatera ofta, även fast man måste tycka att det är kul så kan inte pressen alltid vara så rolig. Ibland vill jag kanske skriva att jag stör mig på en person som jag träffat på ett kalas den dagen. Fast att jag aldrig nämner några namn så skulle ju personen i fråga förstå att det är den jag styftar på om mina nära och kära läser bloggen, eller någon skulle i alla fall förstå vad det är jag menar och då skulle jag ha 2 alternativ:

1. Skriva det men vara beredd på att få förklara mig
2. Tänka till ordentligt innan jag postar ett inlägg så att jag inte har skrivit något som jag sedan kommer att ångra.

Jag skrev mycket dagbok när jag var yngre och funderar nu stark på att sätta mig med en blank sida och bara skriva. Det är så mycket som jag behöver få ur mig. Jag känner inte för att prata med någon om det då det faktiskt är ganska löjliga saker och därför tror jag att skriva skulle vara den bästa lösningen.

Efter att jag sett filmen "Nära och kära" har jag tänkt mycket. Vad skönt det vore att gå till en terapeut lite då och då för att bara "prata ur sig". Förhoppningsvis blir man inte tillsammans med terapeutens son utan att den personen man besöker är och förblir en yttre kontakt. Jag har vänner som jag kan berätta allt för men jag tror ändå att en terapeut skulle vara något som alla skulle må bra av att ha i garderoben.