Tråkigt men bra
Igår kväll så somnade Tille in för alltid. Jag känner djup sorg men ändå lite lättnad över det som har hänt, har läst hans mammas dagbok på Aftonbladet i flera veckor och det har verkligen berört mig. Men som hans mamma skrev för några dagar sen: "Han ser så tärd ut att jag hoppas han somnar in" så var det ju bäst för honom att slippa kämpa längre. För en kämpe var han, i hela sex månader har han kämpat för hela svenska folket.
Jag fick
Jag fick
0 Comments:
Post a Comment
Subscribe to Post Comments [Atom]
<< Home